I oktober faller alla löv.


För första gången på länge känner jag den hemska oron bita tag i hela min kropp igen. Jag kan inte andas. Allting sätter sig i vägen. Jag vill inte ha det så här. Jag vill kunna känna mig säker på det jag har och inte har. Vill kunna se mitt liv utspelas minst lika lyckligt om ett par år. Det kan jag inte utan säkerheten om dig. Det går bara inte. Du är en för stor del av mitt liv.

Jag håller alla tummar och tår som jag har. Ty utan dig fungerar jag inte helt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0