Will you be there by my grave, or will you be the death of me?


Efter att ha lyckats komma försent till jobbet två gånger i rad, tyckte jag det var dags att skärpa till sig lite. En halvtimme innan min utsatta tid stod jag ombytt och klar för att möta ett fem timmars arbetspass. Allting gick bra fram tills stängning. Jag var tröttare än någonsin och lyckades halka på det nyskurna golvet, och vad gör jag om inte välter hela mjölkkylskåpet? De var bara att infinna sig med att jobba över ett tag och ta rätt på mina misstag. Jag hittade mjölkfläckar på de mest oanade ställerna må jag lova. Och efter incidenten måste jag nog säga att alla mina medarbetare måste älska mig. I mitt sällskap glänser de alla som proffs.

Skolfoto har jag också haft idag, på tal om absolut ingenting. Mamma som alltid velat att jag ska ta det indviduella kortet bad mig att göra det även iår. Något som jag inte alls ville, så på vägen dit raggade jag upp Willy, Karro och Linnea. De fick agera modeller med mig på kortet. Undra om mamma blir glad över det fotofrafiet. Kanske är de inte det bästa att ge mormor i julklapp? Hm... Nu är i alla fall mitt livs sista skolfoto taget. Det är inte så pjåkigt, inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0