.

Det känns som om jag har blivit en riktig arbetsnarkoman. Nästan dagligen står jag där bakom kassan och anstränger mig för att vara så trevlig som möjligt. "oh hej, ja men vad det bra så?", "femtiotre kronor då". Tack, tack och tack igen.

Igår hände det dock något. Jag och älskade Therese satt uppe mitt i natten och diskuterade. Snart gäller det. Snart ska vi hitta ett hem för oss. En villa redo att uthyras i alla fall ett år.

Aja, kanske är det föresten bra att det är så mycket jobb att stå i just nu. Det får dem jobbiga tankarna att aldrig riktigt komma. Får huvudet att faktiskt hänga med som det ska utan trubbel. Lite sömn skulle dock inte skada, och lite mysigt sällskap.