I keep my head high, you'll never see me cry.

Det räckte inte med att novellen påminnde skrämmande mycket om mitt eget liv. Läraren var tvungen att nämna det enda som kunde få mitt hjärta ur balans. Signalimentet till mina egna erfarenheter. De erfarenheter som skadat min själ så djupt att de fått mig att forma om hela mig själv. Ja, hela min personlighet. Jag ville bara brista i gråt. Allting gjorde så förbaskat ont. Jag befann mig i mitt eget förflutna igen, utan att kunna kontrollera det.

Att jobba idag gick i alla fall bra. Det blev bara två fel under hela passet, vilket faktiskt är helt okej. Det känns skönt att äntligen hitta något jag har kontroll över. Något som ingen annan kan styra åt mig.

Jag är lycklig nu. Du kommer inte att kunna förändra det igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0