I swear I hear your voice, driving me insane. How I wish that you were the same.



Av en ren slump hittade jag på gamla anteckningar igår kväll. Jag hade nästan glömt bort det, men imorgon är det ett år sedan. Det känns läskigt, och jag kan inte rå för att undra ifall du minns det lika bra som jag.

Idag var vi i stan med textgruppen. Det tog oss två timmar att bara hitta dit vi skulle, så resultatet blev kaotiskt. Jag och frugan sprang fram till ett gäng fjortonåringar för att fråga hur dem trivdes i lilla söta hammarby sjöstad, som vi hamnat i. Lilla söta hammarby sjöstad som inte visade sig vara så idyliskt som vi tidigare hade trott. Att se knarkare i parken och att vittna gängbråk var inte allt för ovanligt enligt dem vi intervjuade. Den ena påstodd sig till och med ha sett en gammal man bränna heroin. Jag såg det som ett varningsljus. Vart är våran värld på väg egentligen när fjortonåringar ser sådant som vardagsmat för ögat?

Nej. Det är dags att runda av för mig nu. Jag måste sätta mig in i skolarbetet igen.
En samhälle C-uppgift väntar. Suck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0