.

Det finns en del sagor som måste få ett slut. Du och jag var en sådan redan från första början, redan från första versalen, ända fram till den sista. Vi var bara för blinda för att kunna se det. För blinda för att kunna förstå det.
Båda av oss hoppades så pass mycket på att finna någon att dela livet med, att skratta med och att trivas med, att vi intalade oss själva att vi kunde ge varandra precis just det. Det enda som vi glömde bort var faktumet att vi aldrig någonsin skulle kunna göra varandra lyckliga. För, för att skapa lycka krävs en personkemi som vi aldrig har haft, eller skulle kunna få.
Det enda som vi delade var en trygghet. En trygghet som kunde gunga våra själar till ro. Det räckte långt, men inte tillräckligt långt för att klara detta steg. Så här min vän, här tar våran saga slut.

Men kom ihåg, min vän. Där en saga tar slut, börjar en annan. Det enda som vi gjorde för varann var att blockera varandra från att hitta den rätta. Den rätta som kommer att kunna få oss att dansa på rosa moln. Av lycka.