.

För snart tre år sedan satt det en söt liten flicka på en stol, i ett klassrum någonstans i sollentuna. Hon var vacker, och syntes på långt håll.

Kanske var det på grund av hennes ängla-hår som värmde hennes bara axlar.
Kanske var det på grund av att man såg att hon trivdes i sig själv.
Att hon aldrig någonsin skulle svika sig själv för någon annans tycke.

Eller så vet jag helt enkelt inte
men vacker var hon.

- Du vill inte sjunga i vårat band? sa hon med en rynka i pannan

och vips var hon där, runt omkring mig, minst en dag i veckan efter skoltid

Jag gillade det

Gillade henne

Idag mår hon lite upp och ner,
ut och in
och kors och tvärs, min gitarrspelande ängel

Man kan göra det ibland,
men att hon gör det:

det gillar jag inte

så det här är till dig, min vackra Gisse-misse
med hopp om att ett litet léende kanske vågar krypa sig fram på de där chockröda läpparna som bara du kan bära upp så bra.

Och du ska veta att det är okej att le fast att man gjort någon annan ledsen
ibland
idag