I'm carrying the words who never have been spoken


Jag har nog aldrig varit så rädd för att leva
men dödsrädd för att ge upp taget

Jag älskar mitt liv för vad det är
men just nu känns det så långt borta
som om det vore flera universum bort, i en helt annan oändlighet

En del av mig skriker efter dig
en annan del vill inget annat än bort

Jag har aldrig varit så förvirrad
så vilsen och svag

Jag önskar att jag kunde leva i den tid som var
- en vecka tillbaks

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0