Sometimes I just wanna hide...

I fredags fyllde den finaste Gisela som jag vet nitton. Det firades med en öl på anchor. Egentligen hade jag velat stanna där länge, länge och fått se hennes första bubbliga rus som en stor dam, men riktigt så blev det inte. Runt tio tiden dansade jag mig nämligen vidare till riddarkällan och 90's.


  


Väl där började lyckosaften göra sitt, och rosa moln flög runt lite var som varannat på mitt synfält. Mer detaljerat ska vi inte gå in på den saken.

Att jag var så vinglig att dansstegen inte gick att utföra på vägen hem, det är en hemlighet.
Ja, en riktigt hemlighet!

sssh....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0