.

Januari, nummer tjugotre.

Egentligen har jag tröttnat på texter som handlar om varm hud och blickar som nästan skär rakt genom en, men det är just det som allting handlar om. För någonstans i kvällens alkoholdimma blev jag klokare än någonsin. Jag tyglade det omöjliga och lät léendet som jag bar brista för en sekund. För vad gör man när man inser att det man behöver inte är det som man vill ha, och vice versa? Ja, vad gör man när man lyckats lista ut att hur man än beter sig finns det ingen lösning kvar?

Och hon tittade på mig och sa: "Du borde skriva en bok", och visst borde jag det. Inte på grund av min oförmåga att göra ord magiska och inte heller för mina vackra byråkratiska meningar. Nej, nej.

Jag borde skriva en bok för dig, om dig, med dig och åt dig. Bara dig
och vice versa.

Januari, nummer tjungofyra.

tick-tack
tick-tack
tick-tack

Under vilket klockslag krossades min själ? Det är ingen som vet. Jag log åt tanken att aldrig mer kunna lagas, men grät över att skada en annan människa. En människa som då aldrig mer skulle kunna beskådas eller beundras av mig. Och jag vill beundra de kurvor som ingen annan har. Vill älska den ängel som stått på min uppfart. Kan ingen unna mig det?

Anouk dundrade ut ur mina högtalare och någonstans försvann mina tankar med hennes läppar. Och jag önskar att allting var så. Även de blödande klocklag som du inte brytt dig om att sätta plåster på