.

Ibland kunde jag sakna dig så otroligt mycket mellan våra konversationer att jag satt och målade upp aldrig existerade samtal inuti mitt huvud. Jag såg dina ögon glittra, såg dina läppar forma léenden som jag vet att jag aldrig någonsin skulle kunna skapa, men det gjorde ingenting. Jag var lycklig. I mina drömmar kunde jag forma verkligheten precis så som jag ville ha den. 

Det var så vackert, men ändå så sorgligt på något vis.

Ibland fick jag möjligheten att besanna det som jag alltid hade velat, men aldrig tog jag chansen.
Att förstöra den bilden som jag hade av alla de underbara stunder som jag delat med dig i mina illusioner var för ofattbar. Jag hade ju varit lycklig. Och jag är lycklig. Jag kommer alltid att vara det. Så länge jag lever vet jag att jag kommer få behålla dig...

För alltid, min älskade. För alltid inom mig.

För mina tankar kan ingen ta ifrån mig.